Alla kan inte dirigera en symfoniorkester vid 97 års ålder
”Börjar du tillhöra det äldre gardet på jobbet? Misströsta inte! Äldre medarbetare har mycket att ge och blandade åldrar ger en sund balans på arbetsplatsen. Rose-Marie Hertzman fick anställning som presschef på Spendrups när hon var 66.”
Så presenterar Utbildningsradion ett avsnitt med rubriken Äldst på jobbet i sin serie Studio 65. En talkshow med gäster som vänder sig till en äldre publik, det man själv kallar för seniorer. Just valet av programtitel Studio 65 visar att siffran 65 år fortfarande ses som ett lika magiskt årtal som att man blir myndig och får ta körkort vid 18 års ålder och handla alkohol på systemet vid 20.
Och att inte misströsta låter som ett flåshurtigt råd utan större substans. Och sund balans låter som reklam för ett kosttillskott. Det äldre gardet däremot känns tidlöst om än med en prägel av anno dazumal.
Nyligen har artikelserier både hos tidningarna Allas och Kollega satt ljuset på ålderism och hur illa behandlade många äldre känner sig i arbetslivet.
Delegationen för senior arbetskraft samt Kansliet för ett hållbart arbetsliv är några exempel på regeringsinitiativ som på senare år hamnat på den alltmer välfyllda projektkyrkogården. Räck upp en hand alla som märkt något konkret av dessa satsningar. Nej just det, tänkte väl det. De är lika bortglömda som årets julklapp 1988, bakmaskinen.
Samtidigt kan vi läsa om äldre som jobbar som domare vid 83 års ålder och Herbert Blomstedt dirigerar Sveriges Radios symfoniorkester, snart 98 år fyllda.
Äldre är ingen homogen grupp. Alla kan inte få jobb som presschef på Spendrups vid 66 års ålder eller dirigera en symfoniorkester vid 97. Men det hindrar inte att samhället ständigt måste jobba med den demografiska utmaningen bortom kortsiktiga kommittéer och kanslier och delegationer som känns som dagsländor. Först då kan frågor kring äldre i arbetslivet lösas på riktigt.
Johan E. Skoglund
Om ords betydelse
Som skribent har alltid ords betydelse och valör fascinerat mig. Hur de på ett eller annat sätt kan påverka mottagaren av budskapet. Låt mig komma med några exempel. En dräng hade vunnit på tips och åkte in till stan för att fira. Väl hemkommen till gården på landet igen frågade bonden honom hur det varit. Utmärkt svarade drängen. De kallade mig för bonnajävel fast jag bara är en enkel dräng.
Jag intervjuade en gång Babsan. På frågan om hon skulle bli kallad hon eller han kom svaret lika blixtsnabbt som glasklart. Babsan är tant. Och så fick det bli. Vår medarbetare Barbro Skoglund har länge ogillat uttrycket lågutbildade. Hon vill i stället tala om kortutbildade. I regeringen Löfven fanns det en minister för högre utbildning och forskning. Men givetvis ingen minister för lägre utbildning. De enda som verkligen är lågutbildade i dagens samhälle är väl brandmän.
När det gäller arbetsgivares ovilja att anställa eller kompetensutveckla äldre medarbetare förekommer både begreppen ålderism och åldersdiskriminering. Ålderism – en fara för folkhälsan, Sverige värst i Norden – på ålderism, Sex skrivtips för att motverka ålderism är några rubriker man får upp vid en googling på ålderism. Under fler frågor du kan ställa föreslår Google bland annat:
Vilka är exempel på ålderistiska termer?
I en bok från 2021 Perspektiv på ålderism heter kapitel nio Ålderistisk erotofobi Ängslan inför att se äldre som sexuella varelser.
Orden äldre och gammal kan synas neutralt men enligt den nu mera avlidna riksdagsledamoten Barbro Westerholm har de båda en negativ konnotation och hon kämpade länge för att använda ordet årsrik i stället. Det är för övrigt känt sedan 1675 så något nyord är det rakt inte.
I slutet av 1950-talet publicerade en svensk veckotidning en serie bildreportage om urbefolkningar runt om i världen. En dam som inte gillade detta skrev till chefredaktören och klagade. Jag vill se mindre urfolk i er tidning. Svaret kom med vändande post. Förra veckan hade vi ett stort uppslaget reportage om pygméer. Mindre urfolk finns tyvärr inte.
För att citera Fritiof Nilsson Piraten skriver man om en synål är det alltid någon enögd jävel som tar åt sig. Skämt å sido ord har betydelse och det kanske inte alltid bör vägas på guldvåg men en eftertanke då och då är aldrig fel.
Johan E. Skoglund
Vargen är här eller det nya normala
En historia går enligt följande. Doktorn till patienten. Ni har onormalt högt blodtryck för er ålder men det är normalt för er ålder.
Vi har länge lyft fram konsekvenserna av en åldrande befolkning för arbetsmarknaden och behovet av åldersmedvetet ledarskap. I mer än två decennier har vi träget pekat på risken för en framtida personal- och kompetensförsörjningsbrist.
– Svarat har ofta varit att vår organisation eller vårt företag kommer inte att drabbas- ”Vi skall bli en attraktiv arbetsgivare.”
Vi kände oss snart som pojken i sagen ”Vargen kommer”. Ett favoritexempel är när en personalansvarig på en utpräglad gruvkommun konstaterade följande.
– Lönemässigt kan vi inte konkurrera med gruvnäringen men det behöver vi inte heller. Folk som väljer att jobba inom vård, skola och äldreomsorg gör det för att de drivs av att hjälpa människor, inte av pengar.
Det var då det. Nu ser vi reportage om anställda som bytt från offentlig sektor till gruvan då det ger bättre betalt, och bättre arbetstider. När detta skrivs rapporterar TV 4 om Kiruna där det finns 1000 lediga jobb och ledande politiker vädjar om inflyttning.
Nyligen invigdes ett nytt särskilt boende i Piteå. Allt är klart utom rekryteringen av personal. Socialchefen konstaterar att – Vi har rekryteringsproblematik till alla vård- och omsorgsverksamheter.
Ofta när offentlig sektors företrädare, både politiker och tjänstemän intervjuas om personalbrist och kompetensförsörjningens utmaningar idag och i framtiden så säger man att det är en utmaning, men inte bara för vår kommun eller region utan för hela riket. Att samma problematik råder i hela landet är givetvis ingen ursäkt men en förklaring. Som dock snart ekar tomt när den upprepats nog ofta.
För att återgå till den inledande historien. Precis som det höga blodtrycket kanske personalförsörjningsproblematik är det nya normala. Det är svårt att anklagas för att ropa vargen kommer när den redan är här.
Johan E. Skoglund
AMSAB®:s medarbetare Johan E. Skoglund kommer fortsättningsvis – med en viss oregelbundenhet – att kåsera om tänkvärda iakttagelser om såväl stort och som smått under rubriken Signerat Skoglund. Här kommer det första bidraget!
AMSAB® – originalet är bäst
När man söker på internet efter Åldersmedvetet ledarskap dyker det ibland upp nya träffar. Både från Sverige och Finland. Det är olika aktörer som erbjuder utbildningar, seminarier, föredrag forskning och ibland olika styrdokument och planer.
Detta gör oss på Age Management i Sverige AB – AMSAB® lika glada som stolta. För vi vet ju mycket väl att det var vi som tog det engelska uttrycket Age management och försvenskade det till Åldersmedvetet ledarskap. Ibland kan det kännas som om man tolkar in lite väl frikostigt i vad som menas med ett Åldersmedvetet ledarskap.
Men så är det ju med ord. De får eget liv och kan ibland betyda olika för olika människor. Inte så att denna språkliga revolution letat sig in på nyordslistor eller blivit en snackis på allas läppar. Men att det förekommer, det gör det definitivt.
Och vissa nypåfunna ord och uttryck behöver kanske lite tid innan de hittar sin väg in i allmänspråket. 2005 gav vi ut en egen bok i ämnet. Så när det Åldersmedvetna ledarskapet efter 20 år som bok lämnar tonåren så fortsätter vi följa uttryckets resa. Med vetskapen att oavsett hur många gånger andra använder vårt myntade uttryck så var det här ni hörde det först. Det tycks vara ett vitalt uttryck som fortsätter engagera.
Vi har ibland funderat på om vi var för tidiga med det Åldersmedvetna ledarskapet, om världen inte var redo när det lanserades. Men så är det när man är pionjärer. Någon måste vara först. Och nu råkade det vara vi. Men oavsett hur många olika varianter och definitioner av det Åldersmedvetna ledarskapet du stöter på glöm aldrig var du hörde det först. AMSAB® – originalet är bäst!
Johan E. Skoglund
Januari 2025